Snart är urskrapningen komplet.

Jag känner mig som ett tomt skall.
Jag trånar, jag spyr, jag krämpar, jag gråter, jag förlåter....
FAN
Jag hatar mitt mjuka seende, min fadersroll som så ofta nytjats och sedan slängs bort.
för oftar har folk kommit till mig med mig me silke i munnen, men gett mig än tyngre bördor att bära.
om det ja gjorde var ett jobb skulle jag jobba grattis för jämnan

Nu vill jag ge min yta fram och stänga in mig, där jag har mig sj.
vem vet någon gång karsnke någon hittar in.
Men jag bryr mig faktiskt inte
Jag är en ny person
en ny perfektion


kylan blåser,
VI svartnar , jag fryser, en kolbit!
från diamant till kol.

Kommentarer
Postat av: sara

stronger than ever you walk away... you raise up and keep fighting... jag vet ;)

2010-06-11 @ 16:46:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0